Comeback

Nedslagen har blivit lite glesare med åren. Nu har jag åldern inne för att göra comeback. Idag har det varit en dag fylld av filosoferande, när löv efter löv krattas är det bra att ta sig en ordentlig funderare över livet. Trots ett idogt krattande har jag inte blivit ett dugg mer klokare eller insiktsfullare, bara att erkänna. Tankarna har kommit som spridda skurar och då och då som forsar, men det är sorgligt att inse, inte ett enda världsproblem är löst. Fast jag har sett den första vitsippan, den första svalörten, den första vårlöken...Guds härliga natur är läkande o fantastisk! En stund gick jag runt i mina gamla hederliga träskor, då mindes jag plötsligt tillbaka till när jag växte upp. På Kyrkogatan höll toffelmakaren till. Varje vår blev det en tur med mor för att införskaffa ett par nya tofflor, förra årets var rejält utslitna och i regel för små. När man kom in till toffelmakaren i grå rock fylldes näsborrarna av den härliga skinndoften. Ibland satt han och "hamrade" fast skinnet. Skulle det bli ett par blå eller röda i år, eller traditionellt svarta? När jag tog studenten på 70-talet hade jag vita träskor på... (jag hade i alla fall studentmössa, det hade man förmodligen inte haft några år tidigare). Ja, detta är som ni förstår något om hände förra seklet. Där toffelmakaren höll hus är det nu apotek och huset är förresten nytt. I år blir det till att använda mina gamla träskor, de håller ännu och är inte för små, ibland har jag svikit dem och kört med mina foppatofflor istället, det medges, därav mindre slitage. Under den senaste tiden har mitt livs seglats innehållit många slag, jag kanske inte är nedslagen = liggande ner, men lite nedslagen i sinnet. Livet gör ibland extra ont, just nu väntar jag mest på att det lite onda skall försvinna och jag kan segla vidare igen. Kanske är det så att vi ibland måste slå ett halvslag runt bryggpålen,stanna till i livet och ta en tur i trädgården, få lite fast mark under fötterna. Den här dagen i vår Herres hage är just en sådan "jordisk" dag. Denna dag kommer att kännas i kropp och själ ett tag (märkte det när jag skulle ta ur diskmaskinen, kroppen ville inte böja sig). Medan jag filosoferar ut ett nytt paradigm för kroppen o själen så låter jag halvslaget ligga kvar runt bryggpålen en dag till...