Jag en dörr

Jag har blivit en dörr, eller rättare sagt jag pryder en dörr?? Får se vem som först hittar mig!! En av mina inloggningspolare har gjort dörr av mig, kolla in på länkarna så får ni se var ni hittar mig! Det kanske inte så många av er slår. När vi fått ordning på alla virusar som håller på och huserar i vår dator återkommer jag med en hamsterrapport.

Filippa har flyttat in

Jag har inget emot husdjur....när andra har dem. Jag kan till och med passa dem, men jag har varit benhård med egna. Ettan har jag utlovat ett akvarium när han har hållit ordning i sitt rum i en månda i ett sträck. Det lovade jag nog för 10år sedan... och det har liksom inte varit någon risk... Med tvåan är det lite annorlunda, hon kan kämpa för att uppnå något och hon har hållit ordning i sitt rum i en månad, dessutom har hon hjälpt till med städning, krattning, vedbärning etc... Då kan man ju bara inte säga nej. Idag lagom till höstlovet har alltså Filippa flyttat in, en liten fläckig hamster. Nu har den somnat sött i sin bur, inte i det lilla sovhuset utan i en rörkrök som fnns i buren, men smaken är väl olika!

Appropå "ord i rättan tid" så upphävde tvåan sin ljuva stämma när tandhygienisten igår undervisade henn i tandborstning. "Min mamma har väldigt gula tänder för hon dricker så mycket öl!" (jag sjönk ner i mitt lilla hörn....). Idag frågade jag henne varför hon sa något sådant, jag dricker väl inte speciellt mycket öl??! "Jo, men du brukar ju säga att du har lite gula tänder för du dricker så mycket öl... eller var det kaffe du sa????" Jo, det var kanske kaffe jag sa!

Hoppas att Filippa vänjer sig vid oss, hon får en väldigt omtänksam "hamstermamma" i alla fall. Har jag blivit hamstermormor nu??

Oskar Sixten Rikard

Måste bara berätta att efter Karl Fredrik Urbans frånfälle har det varit väldigt tomt och jobbigt i livet. Nu har Oskar Sixten Rikard flyttat in. En tvättäkta korean (det passar ju i vår internationella familj). Så var det sagt...

Mentor

Man tänker bra när man bakar! I 2 dagar har jag stått i mormors bakstuga och kämpat på i mjölmolnen. Slutresultatet blev 64 brödkakor som skall hjälpa oss att överleva vintern! Det känns i hela kroppen för trots allt så är 10-12 kg deg som skall knådas för hand nästan lika bra som en stund i gymmet. En person som man alltid tänker på i bakstugan är mormor. Här har jag stått med henne i många år medan hon har instruerat hur hård degen skall vara, hur snabbt degen skall resa sig upp på kakan när man känt med fingret, hur varm ugnen skall bli, hur lågorna skall slicka över brödkakan så att den blir exakt så hård i skorpan som den skall vara etc. Nu finns ju inte mormor med men man hör hennes röst och en del instruktioner finns i ryggmärgen och kakorna både smakade bra och såg fina ut. (Fast vi inte började kl 6.... ju tidigare man började desto bättre kakor..). Mormor var min mentor i brödbaket, det är bra med mentorer, det borde vi ha fler av! Livsvisdom och erfarenhet är många gånger bättre än att slå in saker från datorer och böcker... Fast nu skall jag lägga mig och läsa en stund i alla fall ty kroppen är trött!!