Badrockens lov

Under min uppväxt har badrocken spelat en särskild roll. Varje morgon när man skulle ner till badbryggan (ja, vi bodde nära havet på sommaren)tog man på sig baddräkten och badrocken och skyndade sig ner för första doppet, sedan var den med under dagen och ganska snart var den både våt och salt. Det var stort när man fick en ny och jag vet att jag tom sydde något ex själv. På landet hänger fortfarande (och används) farfars badrock kanske tom farfars fars.. Pappas hänger kvar (den är blå med vita rutor). Farfar dog 1955 så det är ganska fantastiskt att den fortfarande håller! Som liten så kände man igen morgonbadarna på rocken, "där kommer hon, där kommer han" och så hade de fina badmössor en del. På något sätt tror jag att badrocken (förutom i vår familj...) har varit borta ganska länge och man har känt sig ute ganska länge (bekymrar mig inte särskilt...) tills i morse... Avlämnade sonen på kappsegling i Kullavik och medan vi satt där (någon.. hade läst lite dåligt på KKKK:s hemsida, starten var inte 10 utan 11, så vi kunde filosofera i lugn och ro ganska länge.) Då såg jag dem!!! Rock efter rock dök upp på hamnplan. Per cykel, gåendes, småjoggandes, promenerandes......en del hade en korg men frukost i handen, alla i riktning mot badbryggan. Rocken har återuppstått! Många goda minnen dök upp. Ifall ni undrar, rocken skall vara vit i år! Simma lugnt!